Idag har jag varit en riktig nörd. Idag har jag gått med ett fånleende genom Fylke/Shire och Hobsala/Hobbiton. Det var så häftigt. Jag har alltid älskat böckerna. Jag kan citera långa stycken ur filmerna. Jag har full koll på släktskapen, odjuren och Middelerth. Det är något jag ägnat lite mycket av min tid åt helt enkelt. Egentligen är det min pappas fel alltihop. Det var han som läste Bilbo för mig redan som 5-åring och första Sagan om ringen boken när jag var 7. Så det var han som introducerade det. I tonåren läste jag böckerna en gång varje sommar. När väl filmerna kom har jag sett dem fler gånger än jag kan räkna. Så att nu faktiskt gå runt i Hobsala. Att se Frodo och Bilbos hus. Att se den gröna dörren, party trädet, Sams hus, Gröna Draken och mycket mycket mer var fantastiskt. Dock kändes det väldigt surrealistiskt att gå runt där. Det är ju en bok. En film. Det finns ju inte på riktigt. Det är ju bara en fantasi. Ska inte finnas. Och här går jag nu runt i en stad med små hus inbäddade i kullarna med runda dörrar. Väldigt mystiskt, väldigt coolt. Dessutom hittade vi plastlöv från eken som står ovanpå Baggerhuset. Tydligen inte en riktig ek... Bered er på bildbomb på runda dörrar och en lycklig Malin:

 

Efter detta besök i Tolkiens värld, upptäckte vi att vi hade en dag extra. En dag vi inte räknat med eller tappat bort, så begav vi oss till Paradiset Hitih. En liten sömnig semesterort vid vattnet med världens vackraste vitaste sandstrand. Här tänker vi spendera resterande dagarna vi har Surgubben med att sova, titta på Cathedrol cove, bada i egen grävda sandgropar som blir uppvärmda av tidvattnet(!?) och titta på solnedgångar. Det kommer bli skönt att vara på ett och samma ställe lite mer.

P.S Visste ni att Daniel Radcliff var påtänkt som Bilbo i The Hobbit?! Det hade inte varit okej...