Det regnade när vi kom och det regnar när vi ska åka. Dessutom blåser det så alla liftar i hela systemet står. Hur det nu är möjligt. Så det känns ändå lite okej att lämna. Snön har minskat obehagligt mycket under veckan och det är inte mycket skidåkning kvar i Alperna denna säsongen. Men ändå kan jag inte låta bli att drömma om säsonger, skidåkning och det liv man bara kan leva under en säsong på en skidort. Så det värker lite i hjärtat när bussen börjar slingra sig ner för berget och verkligheten, tentan och vardagen närmar sig för varje serpentinsväng. Semester alltså, det gäller att få så mycket av den varan som möjligt. Så tack finaste familjen för en supervecka. Det var precis vad jag behövde.