En kväll när man bara längtar hem. Längtar hem till hösten, kylan, färgerna och varma halsdukar. Längtar efter det vanliga, det välkända och vardagen. Längtar efter familjen, pojken, vännerna. Längtar efter lösgodis och jordnötsringar. Längtar efter att somna i pojkens armar. Efter långa fikor med bästa vänner. Längtar efter att ta ett glas rött och prata till solen går upp. Längtar efter Västbacken, Åre, Västerås och Göteborg. Det är inte alltid lätt att vara på andra sidan jorden. Inte alltid bara roligt. Ibland har man hemlängtan. Hemlängtan så att man sitter i en nedsläckt lägenhet och lyssnar på sorgsna låtar, med tårarna rinnande längs kinderna. Så har den också drabbat mig. Den där rikgtiga hemlängtan. Den av värsta slaget. Så är det ju. Hemlängtan är en del av resan. Men ni är saknade alla ni där hemma! Bara så ni vet.