På något sätt sluts en cirkel nu. Med vita berg utanför fönstret och egen lägenhet och jag är tillbaka där livet började efter gymnasiet. Det är nyårsafton och jag har bara ett nyårslöfte. I år ska jag bara snäll mot mig själv. 2014 lärde mig att livet är inte perfekt. Ibland går det åt pipsvängen. Men även om det går åt pipsvängen brukar det ordna sig ändå. Om du stänger en dörr öppnas tre fönster. Så det finns ingen anledning att sträva efter perfektion. Att lägga ett livspussle där alla bitarna passar perfekt. För vet du vad, livet är ett pussel med skeva och skavda bitar som aldrig ser ut att gå tillsammans, men det är ofta då perspektivet ändras och de skeva bitarna passar ändå ihop på något magiska sätt. Livet är inte perfekt, så var snäll mot dig själv. Detta blev ett oväntat avslut på den gamla cirkeln , men också början på en ny. Tillbaka på samma plats, men i en egen lägenhet. Här ska en ny bok börja skrivas på 365 sidor och jag vet att den kommer bli bra, även om den aldrig mer kommer bli illusionen av perfekt.