Sådär ja. Dags för mer information och historia. Idag belv det Civil war och blues. Vi började med slaget om Vicksburg, där enligt guiden; "ett avgörande erövring, som mycket modigt genomfördes av unionen, fick historien att ändra riktning". Japp, ungefär så pompöst lät allt längs den 16 mils långa touren. Och den gjordes The Amerikan way. Alltså i bil. Japp, vi körde runt i 1.5 timma och tittade på olika kullar där olika slag stått och såg tusen (minst) minnesmonument över alla delstatens olika regementet som offrat sina liv i kampen. Givetvist donerade av de olika delstaterna. Det häftigaste var båten som lyckades ge stöd till trupperna bakom fidendes linje och minnesmonumentet. Vackrast var kyrkogården. Är det något usa kan så är det att hylla de som offrat sina liv för sitt land. 

 

Route 61, är Bluesens highway. Det var här den föddes. Här den reste längs bomulls fälten vi kan se genom rutorna. Spelades på juke joints på lördagskvällarna i de små samhällena vi åker förbi och sedan spred sig över världen. En av de som var med och spred den vidare och idag kallas för en ambassadör för blues var B.B King. I den lilla staden Indianola finns både hans grav och ett museum om hans liv, som också berättar historien om bluesen.

 

Denna resan börjar handla allt mer om musik. Vi stannade nämligen och åt middag i Clarksdale, på en restaurang i korsningen av Route 61 och 49 där det sades att Robert Johnson sålde sin själ till djävulen för att få framgång med bluesen.

 

Musik resan kommer fortsätta imorgon då vi vaknar i Memphis. Vi förväntar oss en överdos av Elvis och kitsch.